Nada, nicht, njet.

Yepp, here i go again..
(Börjar med att säga att det inte går att ladda in bilder just nu så jag kanske fixar det senare om jag kommer mig för)

Var bara tvungen att skriva några rader.. Blir inte lika ofta som innan, så då får man ju ta sig i kragen någon gång iallafall.. ;)
Läste igår kommentarerna på förra inlägget och det sista var nästan gulligt. :) Oberoende av vem som skickade det faktiskt.

Hur som helst. Livet går framåt.. Skillnaden mellan nu och tidigare är att jag faktiskt kunnat ta itu med det jag kämpat med mest i mitt liv. Förmågan att kunna gå vidare. Mitt stora problem... Jag har förr i tiden varit den som har ältat allting, varit så osäker och framför allt lite hönsig. Jag har verkligen fått pröva mina ihop-plåstrade vingar det senaste året.. För att dra ett ypperligt exempel. Min bil, även kallad Skrothög, har något knäppt för sig. Han (jo jag har bestämt att det är en han eftersom den krånglar, gnäller den däremot så är det en hon. ;) ) vill iallafall inte starta när det är lite kyligare ute.. Inte en plan. Oavsett hur långt och länge man kört med honom så vill han inte. Kan ha kört till Haparanda och tillbaka, stannar sedan för att gå in och köpa en liter mjölk, kommer ut och han är stendöd. Det är ju en ganska utsatt situation. Försöka få igång bilen, bli frustrerad och ledsen, så andra ser och man tycker att de dömer.. Idag känner jag spontant att det är just en skrothög jag har, men sedan finns det ju gamla bilar. Alla har vi ju otur och vilken bil krånglar inte ibland. Till och med nya bilar krånglar ju. Inte fullt lika ofta dock. Det jag iallafall ville komma till var att jag ser saker ochting på ett lite annorlunda sätt..
Jo jag vet, jag brukar själv tänka att om någon bemödar sig med att skriva ut hur saker och ting är, så är de sällan så.. Den man försöker övertyga i de fallen är sig själv, inte andra.
Nog med psykolog-snacket. Jag är ikke utbildad. Känner mig bara för inom området.

Ang vikten så går det riktigt bra faktiskt.
Klagar inte.. ;)
Har alltså tappat 18 kg..
Gått ner många storlekar i byxorna. Glad överraskning jag ramlade på när jag moloket gick in på rean i stan och provade byxor då jag tyckte mina var hemskt stora ändå.. Inte underligt.. Tidigare hade jag strl 50/52 (jo jag kan avslöja det nu) och nu hade jag 46 i ett par jeans och 44 i ett par svarta byxor.. Ni som har koll på storlekar och vad det vill betyda, vet precis vilken bedrift det är.. Scheisse! Så jag är riktigt stolt över mig själv, det är en känsla jag inte är bortskämd med. Även om tex min babe C, gumman A och darling L är stolta över mig så vill man känna den stoltheten gentemot sig själv, annars finns det ju ingen nytta med det. Som en vän sa till mig inatt, "hoppas du gör det för din skull". Of course gör jag det för min skull. Och jag kommer att avsluta det för min skull.. Man blir aldrig riktigt nöjd, I know. Men för att känna sig bättre i sig själv tycker jag det är värt några timmar på gym, ändrade matvanor och en massa andra aktiviteter som faktiskt gör en glad. :) Det tror jag har hjälpt mig mest, och är anledningen till att det rasat på här på slutet.. Att jag haft ett nästan konstant leende på läpparna.

Nej, i övrigt så rullar det väl på, eller nej fasen det står still..
Kärlek, nicht, njet. Även om tanken på någon vid ens sida är riktigt lockande så finns det ju andra saker än närhet som är viktiga.. Speciellt i nuläget.. Jag tycker bättre om mig själv än att springa in med huvudet rakt in i ännu mer dramatik. Jag ska ju dessutom flytta så det blir ju lite krångel även där.
Jo, flytten blir av. Bara det praktiska kvar, den stora biten. Längtar dock till jag tagit mig över alla hinder och står här och ser tillbaka på en tom lägenhet, stänger dörren och lägger försiktigt nycklarna på bordet hos hyresvärden. Tack och adjö. Rulla ut med bilen och släpet på e4:an, gasa upp till femmans växel och börja sin resa, sitt nya liv.. Se kommunerna byta av varann på skyltar, naturen ändras och luften känns annorlunda. Se på barnen som snusar och sover i sina bilstolar.. Säga tyst för sig själv:
"Vi klarar detta, vi klarar allt bara vi är tillsammans"...