tisdag, april 17, 2007

Gone..

Jo, jag ger upp detta trots allt.. Slänger mig in i wordpress istället.
Är desperat efter något nytt. Och ja, detta dög helt enkelt inte längre..

http://moonzight.wordpress.com/

Love /Peach.

Here we go again.

Jo, jag tänkte kanske ta upp detta med blogspot ett tag.. Se om det spårar ur igen av någon anledning eller om det kanske rent av blir lyckat?

Orkar inte ta en rapport om livet fram till dags datum.


Kan dock säga att mycket har löst sig och lite har krånglat till sig..

Jag vann en av mitt livs största segrar här på den tidiga vår-kanten. Kändes riktigt bra att få knäppa de elaka på näsan så stort som jag faktiskt gjorde.. Var det ens väntat något annat? Jag hade ju rätt..


Viktnedgången är helt ok, står still i dagsläget men det ska jag nog fixa till.. *Envis*

Sammanlagt är det 25kg som försvunnit..


När det gäller kärleken och pojkar så har jag tidigare haft sådan aktivitet lagd på is.

Men nu känner jag spontant att jag inte vill vara ensam sådär mycket länge till.

Jag vill också ha någon att krama och mysa med..

Hade det enbart gällt snusk så hade jag ju klarat mig. Hey, det har en förmåga att lösa sig med sådant. :-P


Skolan rullar på, började en ny utbildning igår. Omvårdnadsutbildningen. Mm, den är bra att ha i grunden för mitt karriärsval framöver. Även om det jag helst vill göra just nu är att ta lastbilskortet.. Där har jag jobb på stört och får göra min efterlängtade flytt söderöver. Till Göteborg.

Var där och hälsade på under påsken, på semester. Och ångesten som fyllde mig när vi skulle rulla uppåt igen.. Finner inga ord.. Varför var det så kan man undra?

Känns verkligen som livet här uppe har ebbat ut..

Underbara människor finns det här uppe också, men ytterst få jag känner något stöd hos. Lillasysters mamma och min "Mamma"... That´s about it.. Det är två underbara kvinnor.. Lillasysters mamma (Mon) ställer upp så jag får åka till skolan då jag måste vara där, det är guld värt. Då min utbildning i dagsläget är det enda som håller mig kvar här. Tänkte säga att det är det enda som håller mig flytande, men det var fel.. Barnen håller ångesten över Luleå borta, men i övrigt är det fritt fram..


Nu ska jag ta mina älskade småttingar och åka till dagmamman med Prinsessan. Ja dottern har valt att titulera sig som sådan. Hennes lillebror är faktiskt en Prins, det får man inte glömma.

Sedan blir det att röja runt som en virvelvind här. Det är ganska stökigt, orkade inte städa igårkväll, och dessutom måste det rensas innan flytt. Ja för tro mig, den BLIR AV!!