Gone..

Jo, jag ger upp detta trots allt.. Slänger mig in i wordpress istället.
Är desperat efter något nytt. Och ja, detta dög helt enkelt inte längre..

http://moonzight.wordpress.com/

Love /Peach.

Here we go again.

Jo, jag tänkte kanske ta upp detta med blogspot ett tag.. Se om det spårar ur igen av någon anledning eller om det kanske rent av blir lyckat?

Orkar inte ta en rapport om livet fram till dags datum.

Kan dock säga att mycket har löst sig och lite har krånglat till sig..

Jag vann en av mitt livs största segrar här på den tidiga vår-kanten. Kändes riktigt bra att få knäppa de elaka på näsan så stort som jag faktiskt gjorde.. Var det ens väntat något annat? Jag hade ju rätt..

Viktnedgången är helt ok, står still i dagsläget men det ska jag nog fixa till.. *Envis*

Sammanlagt är det 25kg som försvunnit..

När det gäller kärleken och pojkar så har jag tidigare haft sådan aktivitet lagd på is.

Men nu känner jag spontant att jag inte vill vara ensam sådär mycket länge till.

Jag vill också ha någon att krama och mysa med..

Hade det enbart gällt snusk så hade jag ju klarat mig. Hey, det har en förmåga att lösa sig med sådant. :-P

Skolan rullar på, började en ny utbildning igår. Omvårdnadsutbildningen. Mm, den är bra att ha i grunden för mitt karriärsval framöver. Även om det jag helst vill göra just nu är att ta lastbilskortet.. Där har jag jobb på stört och får göra min efterlängtade flytt söderöver. Till Göteborg.

Var där och hälsade på under påsken, på semester. Och ångesten som fyllde mig när vi skulle rulla uppåt igen.. Finner inga ord.. Varför var det så kan man undra?

Känns verkligen som livet här uppe har ebbat ut..

Underbara människor finns det här uppe också, men ytterst få jag känner något stöd hos. Lillasysters mamma och min "Mamma"... That´s about it.. Det är två underbara kvinnor.. Lillasysters mamma (Mon) ställer upp så jag får åka till skolan då jag måste vara där, det är guld värt. Då min utbildning i dagsläget är det enda som håller mig kvar här. Tänkte säga att det är det enda som håller mig flytande, men det var fel.. Barnen håller ångesten över Luleå borta, men i övrigt är det fritt fram..

Nu ska jag ta mina älskade småttingar och åka till dagmamman med Prinsessan. Ja dottern har valt att titulera sig som sådan. Hennes lillebror är faktiskt en Prins, det får man inte glömma.

Sedan blir det att röja runt som en virvelvind här. Det är ganska stökigt, orkade inte städa igårkväll, och dessutom måste det rensas innan flytt. Ja för tro mig, den BLIR AV!!

Nada, nicht, njet.

Yepp, here i go again..
(Börjar med att säga att det inte går att ladda in bilder just nu så jag kanske fixar det senare om jag kommer mig för)

Var bara tvungen att skriva några rader.. Blir inte lika ofta som innan, så då får man ju ta sig i kragen någon gång iallafall.. ;)
Läste igår kommentarerna på förra inlägget och det sista var nästan gulligt. :) Oberoende av vem som skickade det faktiskt.

Hur som helst. Livet går framåt.. Skillnaden mellan nu och tidigare är att jag faktiskt kunnat ta itu med det jag kämpat med mest i mitt liv. Förmågan att kunna gå vidare. Mitt stora problem... Jag har förr i tiden varit den som har ältat allting, varit så osäker och framför allt lite hönsig. Jag har verkligen fått pröva mina ihop-plåstrade vingar det senaste året.. För att dra ett ypperligt exempel. Min bil, även kallad Skrothög, har något knäppt för sig. Han (jo jag har bestämt att det är en han eftersom den krånglar, gnäller den däremot så är det en hon. ;) ) vill iallafall inte starta när det är lite kyligare ute.. Inte en plan. Oavsett hur långt och länge man kört med honom så vill han inte. Kan ha kört till Haparanda och tillbaka, stannar sedan för att gå in och köpa en liter mjölk, kommer ut och han är stendöd. Det är ju en ganska utsatt situation. Försöka få igång bilen, bli frustrerad och ledsen, så andra ser och man tycker att de dömer.. Idag känner jag spontant att det är just en skrothög jag har, men sedan finns det ju gamla bilar. Alla har vi ju otur och vilken bil krånglar inte ibland. Till och med nya bilar krånglar ju. Inte fullt lika ofta dock. Det jag iallafall ville komma till var att jag ser saker ochting på ett lite annorlunda sätt..
Jo jag vet, jag brukar själv tänka att om någon bemödar sig med att skriva ut hur saker och ting är, så är de sällan så.. Den man försöker övertyga i de fallen är sig själv, inte andra.
Nog med psykolog-snacket. Jag är ikke utbildad. Känner mig bara för inom området.

Ang vikten så går det riktigt bra faktiskt.
Klagar inte.. ;)
Har alltså tappat 18 kg..
Gått ner många storlekar i byxorna. Glad överraskning jag ramlade på när jag moloket gick in på rean i stan och provade byxor då jag tyckte mina var hemskt stora ändå.. Inte underligt.. Tidigare hade jag strl 50/52 (jo jag kan avslöja det nu) och nu hade jag 46 i ett par jeans och 44 i ett par svarta byxor.. Ni som har koll på storlekar och vad det vill betyda, vet precis vilken bedrift det är.. Scheisse! Så jag är riktigt stolt över mig själv, det är en känsla jag inte är bortskämd med. Även om tex min babe C, gumman A och darling L är stolta över mig så vill man känna den stoltheten gentemot sig själv, annars finns det ju ingen nytta med det. Som en vän sa till mig inatt, "hoppas du gör det för din skull". Of course gör jag det för min skull. Och jag kommer att avsluta det för min skull.. Man blir aldrig riktigt nöjd, I know. Men för att känna sig bättre i sig själv tycker jag det är värt några timmar på gym, ändrade matvanor och en massa andra aktiviteter som faktiskt gör en glad. :) Det tror jag har hjälpt mig mest, och är anledningen till att det rasat på här på slutet.. Att jag haft ett nästan konstant leende på läpparna.

Nej, i övrigt så rullar det väl på, eller nej fasen det står still..
Kärlek, nicht, njet. Även om tanken på någon vid ens sida är riktigt lockande så finns det ju andra saker än närhet som är viktiga.. Speciellt i nuläget.. Jag tycker bättre om mig själv än att springa in med huvudet rakt in i ännu mer dramatik. Jag ska ju dessutom flytta så det blir ju lite krångel även där.
Jo, flytten blir av. Bara det praktiska kvar, den stora biten. Längtar dock till jag tagit mig över alla hinder och står här och ser tillbaka på en tom lägenhet, stänger dörren och lägger försiktigt nycklarna på bordet hos hyresvärden. Tack och adjö. Rulla ut med bilen och släpet på e4:an, gasa upp till femmans växel och börja sin resa, sitt nya liv.. Se kommunerna byta av varann på skyltar, naturen ändras och luften känns annorlunda. Se på barnen som snusar och sover i sina bilstolar.. Säga tyst för sig själv:
"Vi klarar detta, vi klarar allt bara vi är tillsammans"...

Long time.. Osv..

Well, why not, tänkte jag och satte mig här igen..
Sjukt länge sedan nu dock.

Livet rullar på. Inte riktigt som jag vill ha det men jag klarar det med.
Precis som allt annat. Yes sir.

Körkortet är klarat, vet alla som hållt koll på mig.
Den 18/12 satt jag där med den efterlängtade pappersremsan i handen, för att den 21/12 byta ut den mot den inplastade historian med det ökända kortet på. Jo, jag har aldrig träffat någon som är nöjd med fotot på sitt körkort eller id kort.. :) Mitt id kort är i och för sig inte så hemskt. Planerade lite och fixade det efter att jag varit på Make Up Store på en sminkning. ;) Men när jag nu ser på det så inser jag hur stor jag var då. Runda kinder, inte på ett bra sätt då..
Nu har man alltså gått ner 14 kg, sist jag kollade, sedan mitten på september ungefär (stod still ganska länge också). Har inte vågat ställa mig på vågen sedan jag kom hem från Ö sista gången. Har inte haft så stor koll på vad jag ätit och dessutom slank det ner ett x antal chokladbitar eftersom ägglossningen denna månaden verkligen satte igång ett underligt sug. Har inte ätit godis i någon form på så otroligt länge. Gumman A lämnade en radda med 4 bitar sådan där marabou choklad, tog 4 dagar att äta upp.. Inte för att jag är manisk på något sätt utan bara för att suget inte fanns där helt enkelt. Det sug jag tidigare haft efter läsk, fet mat och annat onyttigt. Har ersatts med ett grymt rök-och kaffesug.
Det slinker ner ca 5-8 koppar / dag. Hemskt jag vet, men det är ju så trevligt. ;)

Vännerna har tittat fram, nya och gamla. Till och med en människa jag såg första gången 1999 på en spelning i Boden (av alla ställen) har kikat fram.
Känns lite som att jag är "on top of the world" just nu. Ja det har känts så ett tag.. Vissa svackor har man haft såklart, de vanliga hormonsvackorna man har när man är tjej.. Varför ser jag ut såhär och kan jag inte se ut på detta sätt istället osv. Men då jag ser skillnad i spegeln och på vågen så vet jag att det är på rätt väg, samt att mina byxor bokstavligt talat ramlar av mig. Har fått göra 3 nya hål i mina bälten (påminner mig om att jag måste köpa nya) och när jag ska av med byxorna på kvällen så behöver jag inte ens knäppa upp knappen, på jeansen, det är bara att trä av. Resultatet ur negativ synvinkel är ju det faktum att kläderna sitter inte fint längre. Om de inte satt fint innan på denna överpropotionerade kropp, så sitter de absolut inte fint nu. Fortfarande alldeles för stor, men kläderna är större. Har inte hört talas om jeans som suttit som sk "baggy pants" på någon innan, när så inte är meningen med den modellen. Haha. :) Men oooooh I like it. ;)
Känns dock som överkurs att gå på stan och köpa nya kläder när vikten är på stadig nedgång. Jag menar, snart är det ju dax för ännu en storlek mindre och då är det otroligt onödigt att ha även de kläderna (byxor speciellt) liggandes i garderoben till man blir leds och skickar dem till Röda Korset. Måste dock kika efter något fint att ha på mig nästa helg.. Då har jag tvingat upp min C och vi ska ha så roligt! Bara vara vi flickor och lämna våra bekymmer utanför dörren en helg. Ska bli rätt skönt då det finns alldeles för många bekymmer i mitt liv.
Jag vet att det är hur man väljer att ta dem, och eftersom jag sitter här och småler så förstår ni kanske att jag helt enkelt tagit hand om dem på ett bra sätt. Kanske inte det optimala. Men nog för att jag ska känna att jag gör rätt samt att jag ska se en förbättring runt omkring mig.

Skolan har börjat, jippie, inte. Har gått upp till 100% och har alltså några fler kurser att tänka på. Hade tidigare engelskan och tyskan, men de poängen är förbrukade från förra terminen och jag kommer alltså ha dem plus dessa nya.
Så mina kurser är dessa: Tyska, engelska, svenska, matte, religion, samhällskunskap och rättskunskap. Riktigt upptagen kommer denna donna vara bitvis alltså. Ett test på diciplinen. ;) Men, I can do that to. Har jag lärt mig.

Så, nu ska man lägga huvudet på kudden, sin egen denna gången.
Imorgon är det dax för bvc besök med båda barnen och sedan är det full rulle.
Dottern blir ju 3 år på tisdag! Så det är tårta på söndag.

Längtar efter så mycket, drömmer om så mycket och ser fram emot en hel del. ;)

Natti natt, babe. ;)

Inte tillbaka..

Sakta men säkert kanske jag vågar bege mig ut igen..?

Mår relativt bra, eller jag kan nog kalla det för oförskämt bra. Trots..

Går inte in på det, utan jag vandrar här utanför ett tag till.

Tills vidare

Antal kilon (sedan mitten på september) : -7
Kilon kvar till målvikt : 25
Avklarade halkbanor : 1
Dagar kvar till avgång : 11
Tid i Samtal pågår (sedan söndag kväll) : 33h 31min
Sms : ca 200st
Nya vänner: 1
Rökta cigaretter (idag) : 2
Kaffekoppar : 3
Ivägskickade julkort : 0
Emottagna julkort : 1
Träningspass (veckan) : 3
Veckor kvar till teori & uppkörning : 0
Dagar kvar till julafton (usch) : 8
Favorit-ringsignal : Mark´Oh - Stuck On You ;)

Då vet jag...

Här var det tomt.

Ja, tomt är ett ord att förklara det med.
Smärtsamt är ett annat.
Sitter här med svullna ögon och gråter som aldrig förr.
Jag har så otroligt ont i min själ så ni förstår inte..

Raderade allt, för jag kände inte att jag behövde vara för allmän beskådan något mer. Vet inte riktigt hur någonting kommer att gå eller hur jag ska klara mig nu. Men kanske en dag kikar jag in igen, kanske inte. Vi får helt enkelt se..

Nu ska jag ta ett steg tillbaka, se över saker och ting.
Försöka komma ihåg att andas.
Fast det känns som man spontant ska sluta.

Sköt om er.